De där nya vägvalen.
Hade tur med vädret när jag gick efter jobbet. Så varmt och skönt!
Det blev en kväll hemma själv, när mannen skulle på AW med sina glin, brorsa och brorsbarn. Viktiga kvällar, både för hans och för min del. När ensamheten liksom kan väljas så är det ju en ynnest, att ibland få vara i sin egen bubbla.
Att inte ha valet, utan när livet väljer åt en så är nog ensamheten mest ångestfylld och kvävande. Då tickar minuterna långsamt, och rastlösheten tycks äta upp en.
Tills en, så smångom, kanske blir lite vän med den. Lite i taget. Med tiden, med långsamheten och ensamheten. Men det får ta sin tid, som en långresa, med omvärderingar, nya val och andra stigar för att hitta det som passar för det nya.
Tills dess, tänker jag, behöver en tillåta sig de tunga känslorna. Verkligen vara i dem, för att få ur sig allt som måste vara där i botten. Småningom kan ljuset sippra dit ner, och då kan de där nya vägvalen visa sig.
Det där livet, som blir så påtagligt när plötsliga händelser sker, tvingar oss då och då att göra nya val. Hitta nya platser, nya sätt att leva. Får oss att fundera över vad som är viktigt, vad vi vill prioritera.
Nu ska jag plocka lite rönnbär, att ha i en fin slags metallkrans som en kan fylla med valfria skönheter och sedan pryda ytterdörren.
Kanske blir det också lite rönnbär till kräftkalaset på lördag, som bordsprydnad.
Att bara kunna gå ut hundra meter från vårt hus, och plocka dessa sköningar i vacker augustikväll - det tycks mig som en himla bra prioritering!
Kramar ❤️ Johanna