Vad hade en velat ha kvar?
Det finns något vackert över de skaviga platserna, lite bortglömda och oordningssamma. Som om tiden fått stå stilla en stund, i väntan på bättre tider. Eller för att orken försvann, livet kom emellan.
Mitt i stan finns det gamla, som uthusen som står kvar. Vissa vägar har mer av det där, och de ger en annan ro, ett annat lugn.
Hade velat gå i vår stad samma år som vårt hus byggdes. För drygt hundra år sedan när det nästan bara var åkrar utanför stadskärnan. På väg mot de äldsta gymnasieskolorna som idag nästan får anses ligga i centrum, var det då bara åkrar. Grusvägar.
Hundra år, mer än ett helt liv men ändå inte jättelänge. Förändringen har dock gått med raketfart. Att få ha gått där ändå, på grusvägarna och sen kommit tillbaka till nu. Vad hade en tagit med sig? Vad hade en velat ha kvar av det gamla och
av det nya?
Hur hade vi tänkt?
Att hänga här, just nu, 2020 är fint.
I en park nära oss, med äldste bonussonen och hans familj, i ljuvligt septemberväder.
Äppelkaka bakad av denna härliga böna!
Gossen Lukas föredrar dock annat att äta.
Dagen har varit otroligt skön.
Långpromenad, funderingar, telefonsamtal och mänskliga möten, läsning av romanen, lite ändringar. Och ännu mer funderingar. Nya uppslag, och skrivsug. Söndagsmiddag med mannen och spontanhäng med Lillbonus och hennes vänner...tack söndag, du var bra!
Kramen ❤️ Johanna