Johanna Roth

I vår trädgård i mitt barndomshem fanns förgätmigej, både vita och blå. I en hörna där vi hade någon slags vild sandlåda som vi planlöst lekte i ibland. Som efter några år växtes över av blommorna.

Förgät. Mig. Ej.

Så fina.

Så mycket barndom.

Idag på söder nånstans.

Allium i all sin prakt.

Bland nattens drottning och gröna sköningar (namn, någon?)

Fem rundor idag. Gick bättre än häromdagen. Snart dags att öka igen. Tog en långpromenad efteråt för att få vara ute i härliga vädret.

Så efterlängtat med sommarvärme, åtminstone några dagar. För att få energi efter jobb.

Det är tröttande att jobba i dessa tider.

Även om en inte är mitt i stormens öga eller i patientvården så finns oron. Och det sårbara i att alla måste ge akt på minsta symtom som gör att sjukdagarna, och därmed frånvaron från jobbet, blir många. Det tar energi. Alla måste ställa om på olika sätt för att försöka göra arbetssituationen bättre för varann. 

Så viktigt att se varann, mer än någonsin.

För att ge ett leende, ett handtag.

Omtanke och direkt hjälp med uppgifter.

Att tanka med goda saker blir därför också viktigare än nånsin. Ge sig själv tid, ro, och vad en vill. Att se om sin hälsa, träna och ta hand om sig. 

Imorgon är det fredag.

Spelkväll med mat och vin är tanken.

Med de som bor under vårt tak - det blir hur bra som helst.

Var rädda om er. 

Håll avstånd fortsatt. 

Håll i och håll ut. 

Kram❤️Johanna