Johanna Roth

För att stärka mig tog jag även idag en liten promenad. Känner inte att orken finns för längre rundor men i alla fall. Skönt att få luft, lite snurr på blodomloppet och syre. Att ta in färgerna är ett bra sätt att bli bra. 

Fortsatt molhuvudvärk även idag. Inget jobb än enligt regionens riktlinjer vilket jag ju fattar. Bara frustrerande. 

Jag har sagt det förut men shit vad våra stadsträdgårdsmästare är duktiga på att pryda våra planteringar, och rondellerna i stan. Just nu sprakar det verkligen av alla blommor.  

Läst ut Alltid din dotter av Säfstrand, en fin berättelse om minnen som inte bearbetas och vad det kan ställa till för generationer. Och den snåriga vägen för att finna ro. Och ny glädje. Nu börjat med en tyngre bok om slaveriet i amerikanska södern och om flyktförsök. Verkar väldigt bra.

Flyttar mig från olika läsplatser. Från gungstol till läsfåtöljen i vardagsrummet till sittbänken i köket. Skönt att byta lite. Kan inte sitta så länge i taget utan behöver röra på mig emellanåt. Får kanske sittsår annars:-)

Var rädda om er.

Snälla, håll i. Håll ut. I vår region syns ännu ingen minskning på sjuka i virushelvetet. 

Det är ingen dröm, det är alldeles overkligt verkligt. Och vi behöver fortsätta vår återhållsamhet och vår omsorg om oss själva och varann, och hålla avstånd. 

Sorgligt men sant.

Längtar så sjukt mycket efter mys med goda vänner, med familjen. 

Längtar efter att fira min älskade pappa, som idag fyller åttioett. Han är värd att firas, och förhoppningsvis får vi göra det på torsdag när solen ska skina och jag är frisk (tänker jag!! Då blir det grillad korv med tillbehör, något av det godaste han vet. 

Här i vårt kök förra sommaren när vi firade min älskade unges student. 

❤️

Kram Johanna