Det är då vi ser blommorna på marken.
Vacker gräsplätt översållad med små blommor. Så vackert och lätt för ögat att ta in. Vila i. Luften var isig men ändå värmde solen i blåsten.
Britta & Parisa pratade i öronen. Om en kanske lär sig nåt från sina ex. Och i så fall vad. Jag tänker att vi lär oss nåt av alla möten, om vi vill reflektera över det. Men specifika händelser, eller känslor som kommit ur dessa händelser kan
bli en lärdom.
Ibland gör tankar på människor, bakåt i tiden, en bara glad. Tacksam att en fått ha dem i sitt liv ett tag. Blir glad när minnen dyker upp om vissa, men ledsen av andra.
En del tankar om andra, är som att dra bort ett plåster, om och om igen. Som påminner om sårande kommentarer, relationer med sjuka drag mellan värme och kyla. Värme och kärlek till kallt avståndstagande, ryggtavla mot ansikte som bara lämnar frågor
och känslan av att inte duga.
Relationer är inte enkelt, och i perioder kan det vara så mycket svårare. Innan ens eget värde blir något att verkligen värna om så kan det vara svårt att se tjuvnypen.
När en vet hur det känns inuti vet en vad en inte vill vara med om igen och vad en istället längtar efter. Ofta är det väl så, med vänner, jobb och vad en gillar att göra. En prövar sig fram, känner efter och gör om när det skaver tills det känns mjukt
och behagligt, roligt och utvecklande. Tills det inte gör ont i själen längre, utan den kan få läkas.
Vi är väl lite olika bra på att hitta det som passar oss. Det kan ta lite tid, men vägen dit är nog ofta en lärorik om än backig stig.
När vi hittar det vi söker, det är då vi ser blommorna på marken igen.
Känner dofterna av gräset, och uppfattar vänliga leenden. Musiken blir ännu starkare och livet än mer värdefullt.
❤️
Var rädda om er, och varann!
Johanna
Kram Johanna❤️