Johanna Roth

Så otroligt trött när klockan ringde idag...

Snoozade, ville ligga kvar i min varma, goa säng...

Steg upp till slut och satte på en låt från Hair. Passande titel sannerligen och hjälpte mig att vakna!!

Tror att det blir en riktig höjdare, konserten på måndag....!...inte bara för att min älskade unge kommer att vara där utan för att det är fantastiska musiker - allihop. 

Som spelar med hjärta. Glädje. Improvisationslust. 

Ser verkligen fram emot det.

Tänker ofta på att hon sjöng jämt redan som liten..."lilla Nigel" och "vad du e söt min käja lilla ponny..."

Med en fin sångröst, tonsäker och så glad.

Satt ofta vid pianot med mig, sjöng Astrid Lindgren-sånger..."När mamma var liten..."...."Kalle Teodor"...

Som fort urskiljde stämmor och höll sin egen.

Som älskade musik, sång, dans.

Hon gjorde lite framträdanden som liten,  med mig på någon tillställning när hon var kanske 10 år, och sen på skolan lite då och då.

Hemma sjöng hon mycket, lekte med rösten, tog i, improviserade.

Första gången hon sjöng ut på riktigt var på en skolavslutning i åttan...och jag fick en hjärtlig käftsmäll med darrande, lyckliga känslor. Så häftigt att se och höra glädjen, självklarheten i det hon gjorde. 

Att se att hon mådde så bra där, i musiken. 

Att liksom själen fick utlopp.

Oavsett vad hon väljer att göra framöver så önskar jag att hon gör det hon brinner för.

Önskar henne det av hela mitt hjärta.

Att hon ska fortsätta sin väg, och känna glädje i det. 

Min fina, bästaste unge...! 

God kväll!

❤️

Johanna