Lilla själ, kanske är det din tur nu.
En söndag i min smak!
Sovmorgon...sovit 10 h...ljuvligt!
Långfrukost med DN, kaffe och småprat.
Ett pass på gymmet efter frulle tillsammans med mannen minsann - härligt att vara där ihop. Svettas och ta i för glatta livet. Låta kroppen få sitt.
Lampbytarfix, dels vanliga men framför allt alla spotar i taket som byttes från halogen till led för förbrukningens och den minskade värmens skull. Teamwork och ordning!
Min sångröst har verkligen lyst med sin frånvaro. Rösten har varit som en målbrottsröst i värsta tonåren, plus beslöjad med whiskey och rök typ...för djävlig helt enkelt.
Den är inte alls vacker nu, men idag kände jag visst mått av kontroll - men fick kämpa med magmusklerna ordentligt för att hålla kontrollen. Men ändå. Ett litet steg på vägen...ska fortsätta öva, träna på röstkontroll och magstöd och hoppas på förbättring.
Underbart att åter sitta där utan ångest!!!
Få lite utlopp.
Känna.
Åh vad jag vill hitta tillbaka!!
Så jäkla underbart att våga igen.
Låta mage och stämband finna varann.
Det har varit en stor sorg, att inte ha det sättet att uttrycka mig på.
I hela mitt liv har det varit en så stor del av mig, så självklar del. Det har varit lite som att sakna en kroppsdel....
Min bön till stjärnorna, till moder jord...låt mig få komma tillbaka, hitta röst och stöd, uttryck och kärleken i att sjunga igen!
Den här helgen är en bra helg.
Jag har känt mig pigg, haft energi till träning, promenader, skratt. Lagat mat, städat, handlat.
SJUNGIT.
Levt.
Tack, TACK....!!
Låt det fortsätta.
Jag vill så mycket, vill njuta vårt vackra liv.
Du lilla själ, du har stått tillbaka så mycket.
Så många månader.
Det är kanske din tur nu.
❤️
Kram Johanna