Berättelser. Och livsläxa.
En sån här kasse gör livet festligare onekligen.
Som julafton att få ett gäng böcker, bara så där! Underbart att få ha en hög med böcker liggande i "att-läsa-hyllan" i bokhyllan - den till vänster längst ned vid dörren...där står de redo att väljas.
Alla historier som finns, som vill berättas.
De tar aldrig slut, utan det finns alltid fler att lyssna till. Att läsa. Att liksom leva i för en stund.
Arbetat som vanligt fram till tidig eftermiddag då det var dags för utbildningsdag. Bra information om skador och frakturer i händerna och vårdhygien, bra diskussioner, kaffe, skratt och allvar.
Avslutade kvällen på Longhorn steakhouse med god mat och ett glas rödtjut. Mycket gott! Känner mig nu svullen som en jättegravid typ men det går väl över tills jag ska lägga mig hoppas jag:-)!
Kattis och jag - som varit kollegor länge. I januari var det 20 år sen vi gick ut sjuksköterskeutbildningen tillsammans. Tiden går fort. Så fort.
Snart tjugo år sen....!
Tänkt på min farmor idag.
Farmor Maja.
Min så himla kloka, öppna, vidsynta farmor.
Som var accepterande, respektfull och så långt ifrån dömande.
Någon jag verkligen sett upp till, hennes sätt att ta in utan att döma.
Vet att jag är långt ifrån hennes förmåga men påminns då och då av henne, som en fläkt, att liksom backa. Reflektera. Att inte så tydligt visa ogillande och skepticism utan invänta.
Om det inte är mig saker rör så behöver jag kanske inte alltid tycka högt...?
Kanske måste inte det som sägs värderas, lösas eller ges en åsikt om...?
Kanske kan tanken få uttalas, vändas och reflekteras utan någon tanke eller given väg?
Något att lära.
Att arbeta med.
Som en viktig livsläxa.
Om en timma börjar en ny serie om Klimakteriet - den ska jag se!
Kram❤️ Joey