Den sköra tråden.
Att hämta kraft från naturen, det är ganska lätt att göra i denna vackra värld runt omkring oss.
Och nödvändigt har det liksom blivit för mig, att hämta energin åter efter tuffare dagar.
Har tittat på dokumentär om attentatet i Stockholm och tårarna har runnit.
Över vidrigheten att mitt i vardagen ödelägga livet för oändligt många fler människor än de som direkt utsätts. I Sthlm, London, Paris, Manchester, Berlin, Teheran....
Tänkte på den fantastiska styrkan av många den dagen, som osjälviskt försökte hjälpa människor i nöd. På konserten i söndags i Manchester där 60 000 pers samlats i kärlekens namn, som en fet knytnäve mot vidrigheterna.
På nåt sätt behöver vi inhämta styrka någonstans ifrån.
För livet fortsätter runtom oss.
Med vardagliga händelser, festliga saker, allvar, smärta trots att känslolivet känns som en jordbävning, som maken till en av de döda i Sthlm uttryckte det.
Människor är ofta starkare än en tror.
Beslutsamma att det finns nåt bättre att kämpa för. Att omtänksamhet och kärlek mellan människor är det de ändå ser som det viktiga trots att de varit utsatta för motsatsen.
Hjärtat slår efter dokumentären.
Över hur nära det kom.
Påminnelsen om den sköra tråden.
❤️