Johanna Roth

 

 

 

Att våga möta det oförväntade, oförutsägbara är inte att ta för givet.

När det händer så finns kanske en nyfikenhet bakom, 

en känsla av att vilja se själv.

 

Det finns ett stort hjärta bakom.

Ett hjärta som gör att man inte gömmer sig.

Som gör att man vågar möta, trots rädsla kanske, för vad som finns.

Men en vilja att möta, att göra gott.

Att visa att man själv finns tillgänglig.

Att visa en utsträckt hand,

som bryr sig.

 

När det modet infinner sig i en ung människas kropp

känns modet än större.

Utan erfarenhet, gå rakt emot det okända.

För att hjärtat brinner, och för att känslan av att visa att man bryr sig - älskar - är starkare än all rädsla.

Stort. Vackert.

Och ändå något som borde vara alldeles, alldeles självklart.

 

Vi borde konfrontera drakarna oftare.

Gör vi det upptäcker vi oftast att de inte är så farliga som de först verkar.

 

Varm kram!!