Stillhet o ro
Konstigt ibland var man finner sin ro någonstans, och på vilket sätt...
Kändes märkligt att befinna sig bara vi här.
Det är liksom förknippat med det som brukar vara där, liv och rörelse, min älskade Patrik, en gosig och galet kelen katt, goa pratglada och småbusiga flickor....
Nu var det tystnad som mötte oss.
Och jag kände...jag vill åka hem.
Vilket tydligen märktes också, min obekvämlighet pulserade även på utsidan.
Tålamod Mamma, det är bara nytt. Vänj dig. Kom igen.
MIN dotter! Som blivit så trygg! Och mår bra där vi befinner oss.
Rätt häftigt.
Så vi gick ut och hade fotosession i trädgården, som ger mig ro!!! Denna trädgård är alldeles ljuvlig för själen faktiskt.
Och då släppte oron, obekvämligheten.
Kvällen blev en väldigt mysig sådan, med latmat som grillad kyckling, potatissallad, grönsaker....chips och kaffe och alldeles underbart goda kakor som Fanny bakat:-)! Tack!
Och ron infann sig, och John Blund kom och skänkte skön sömn.
Och att vakna här gav ro.
Att gå upp i tystanden när dottern fortfarande sov, sätta på en kopp kaffe, hämta tidningen i pyjamasen (hoppas jag inte skrämde slag på grannarna) och sätta sig tillrätta i soffan och ha morgonmys.
Japp, jag njuter.
Och jag har sovit på Pärlans sida sängen, insupit hans doft och längtar nu ännu mer som en tok!!!
Snart dags för kaffekopp nr 3 innan bubbelpoolsmys.
Och kanske en stund sittande vid husväggen i solen för att även insupa morgonen, våren och tacksamheten över det liv jag nu lever.
Tack min lyckliga stjärna!!!
Puss & Kram
Johanna