Johanna Roth

Skulle igår varit på AW men behövde ut.

Ut i skogen, i naturens ljud. Utan podd, utan musik. Utan prat. Behövde samla ihop mig, fyllas på. Har ändå blivit klokare med åren, att jag lyssnar inåt, på vad jag behöver. Och ibland får jag då tacka nej till saker för att tacka ja till mig själv.

Bokskogen är just nu så otroligt fin!

Den välkomnar, omsluter och erbjuder en slags frihet som inte något annat lyckas med.

Har ett speciellt ställe jag ska gå till någon dag för att fundera över ytterligare vy för fotografering. Vill ju gärna ha bokskog som bakgrund, liksom blommor…natur av olika slag.

Mitt i pannkaksfix efter promenaden igår kom lillbonus hem med skadat knä, sparkad av en häst. Flera timmar på röntgen och akuten med det sköna resultatet: inga frakturer, ingen menisk- eller korsbandsskada som det verkar. Vila, högläge och en liten bit tålamod gäller. Hemma vid halv ett i natt gjorde att tröttheten låg som en våt filt över mig idag.

Skönt med halvdag.

Fredag.

Ledig eftermiddag och kväll. 

Fixat matinköp, uppackning, tvätt.

Nu blir det inte många knop. Gäller att ladda för lång dag imorgon, med förmingel och finfest på lokal.

Får bli sista avsnittet av The dropout, en serie om Elisabeth Holmes som skapar sig en karriär på lögner. Om den perfekta medicinska uppfinningen, där en droppe blod ska ge 200 analyser. Serien skapar kramp i bröstkorgen då hon är som en sektledare som driver företaget med järnhand, med metoder som isolering av de anställda, där det råder strikt sekretess och där ledaren är gud. Fullkomligt vidrigt om hur folk låter sig förledas och helt gå i hennes koppel. Holmes är otroligt bra gestaltad av Amanda Seyfried. Obehagligt bra.

Sedan blir det potatisgratäng och lövbiff. 

Och en stilla kväll med mannen i mitt liv.

Kram❤️ Joey