Ta på dig gå-bort-skorna…

(null)

Det finns många saker att fundera över.
Hur livet var, om bemötande och agerande, hur vissa situationer hanterades. 
I en kaosig värld inombords var det lätt att vilja skapa en låtsas-ordning utåt, som blev så mycket striktare än som avsågs. Då blev reglerna, strukturen, ramen som skapade ordningen, men de små som ingick i den ramen hade inte en chans att värja sig. Reglerna blev till en ytlig ordning i ett kaosartat liv.

Mycket samtal, reflektioner om hur beteenden skadat, hur det gett märken. Att det som skedde gjorde det i en tid när förståelsen var krympt, och det gällde att klara dagen. Och kanske nästa dag. 
Att säga till någon, som helst av allt ville ligga i sängen och läsa sjutton böcker tillsammans, att de ska ta på sig gå-bort-skorna…det är inte okej. Att be någon liksom klä ut sig i balklänning fastän hjärnan är inställd på att gå omkring i pyjamas och skrota hemma - det blir en prestationsångest som inte är hälsosam. Att göra våld på någon annans inre liv…så fel. 

Försöker reboota, och tänka tillbaka.
Om jag kunde göra om, om jag fått mitt lilla barn nu och kunna vara den mamman som behövdes nu - när jag vet mer, förstår mer. Det hade förmodligen blivit bättre, varit mer förstående.
Och jag hade undvikit att kräva att gå-bort-skorna skulle sättas på, i bemärkelsen att "om det är fest kör en järnet" fast en helst vill ligga kvar i soffan. Och jag menar inte för att en är allmänt trött och seg, utan när hjärnan är överkokt, överstimulerad.  När känslorna tenderar att brista, rinna över åt olika håll.
Då det som skulle behövas vore en varm kram och känslan av att det är okej, du är okej oavsett. 

Så många tillfällen jag går igenom, tänker att jag kunde gjort annorlunda. Det gör mig ont.
Hade velat vara mer upplyst, mer rustad. 
Det som går är att prata om det, att erkänna bristerna och viljan att göra bättre framåt.
Att vara den människan jag nu vill vara. 
Att lära nytt, lite i taget, för att mötas på bästa sätt. 
Jag önskar att nuet kan läka tillbaka i tiden, så att den lilla får den förståelse och respekt hon förtjänar. Att den jag är idag kan hålla om och älska, från den lilla ungen till den nu vuxna - alla åldrar samtidigt. Säga förlåt, och hålla handen - nu och framåt.

❤️
Kram Joey 




Kommentera här: