Ta alla våra åldrar i handen.

(null)

Är lite uttömd.
Många tankar men inget att skriva, som det känns. 
Snurrar av olika funderingar, om jobb där alla lever på någon slags gräns. Gränsen till att ramla över kanten, att sprängas eller vad som. Oklart vad gränsen kan leda till. Men något. Den är liksom nådd, egentligen för längesedan, den där gränsen. Som andra tänjer på, iite till, bara lite till….tills POFF!

(null)

Mitt i dessa tankar gläds jag av beställda tapeter som ska göra vår hall varmare, mer inbjudande. 

(null)

Mycket vitt ska få en mörkbrun och blommig touch. Blir bra för själen. 

(null)

Tittar på Renés brygga.
Dolph Lundgren visar sig ha många kloksaker att säga. Om förlåtelse, för din egen skull. Att inte bära på den där ilskan, utan istället försöka släppa den för att bli fri. Få frid.

Och jag tänker, efter fint lunchsamtal idag, på att vi främst ska förlåta oss själva. 
Det är så lätt att ångra, vara sorgsen och ledsen, grubbla över hur en varit och vad en kunde gjort bättre. Som hyfsat normalt funtade så gör vi så gott vi kan, och då kan vi behöva ta alla våra åldrar i handen och säga att det är okej. Ni gjorde alla så gott ni kunde just då, där ni då var.
Min kloka unges ord. 
Som värmt min själ många gånger.

Kram och god natt ❤️
Joey

Kommentera här: