Johanna Roth

Idag fyller Kamilla, min kära bonusdotter år. Är så glad för att ha henne i mitt liv, som den goa människa hon är. Tacksam för henne, för Dennis och  barnen. Det är en ynnest att få ha dem nära. Varit hos dem ikväll, haft lite fir med god mat, tårta, snack och mys. 

En fin kväll efter trött dag.

Som att kroppen ställer om från ljus årstid till mörker, som ger en outsäglig trötthet. Vänjer mig snart. Och inser att jag behöver få tiden att vara ute, ta mina promenader för att få ljus och luft i själen. Dessa dagar har det inte hunnits med, och det är dumt. Imorgon är en annan dag!

Har den här på mitt jobb.

Som en påminnelse om det som är viktigt, som att gå barfota, njuta av de små tingen. Att leva livet så som en själv vill leva det.

Tänker på att jag fortfarande kan det, och tänker på den som inte längre är med. Och på dem runtomkring .

Hur klarar en att gå vidare när ens mamma dör, allt för tidigt och aldrig mer kommer att finnas där…

Att vakna varje dag och veta att det aldrig mer går att lyfta luren och höra den rösten, den som lyssnar, tröstar, ger råd och som alltid älskar - oavsett. Att inte mer få kunna omfamnas av den trygga modersfamnen. 

Och utanför det så fortsätter livet som vanligt. Solen lyser, regndropparna faller tungt, vinden susar. Trafiken rullar, människor tar sig till sina arbeten, barn ska till dagis och klockan fortsätter att ticka.

Kanske är det just det, ett tickande i taget som gör att det går. En minut, en timma, en dag i taget.

Kanske är det så, att det går ändå. En minut, en timma, en dag i taget.

Kram ❤️ Johanna