Johanna Roth

Vaknade med blyhatt, så ont i hela huvudet att det dunkade och kände mig förkyld och lite febrig. Steg upp. Tänkte som jag brukar "går det verkligen inte att jobba? Två Alvedon så kanske". Så kom förnuftet och "skärp dig för bövelen. Du FÅR inte gå in på ditt jobb med minsta sjuk/förkylningssymtom. Acceptera läget". Messade kollegan och chefen, och somnade en stund. När jag vaknar ser jag messen att även kollegan är hemma. Vad är oddsen? Ja, just i dessa kanske ändå hyfsat höga förvisso men ändå. Roddande med att Maila, ringa, få klarhet i vissa saker innan vi kunde slappna av. 

Så är livet. Hoppas det är snabbt övergående och inte covid19....eller om, så en försvinnande lätt variant tack. 

Hur som så gäller 48 h hemma och isolerad från omvärlden från det att symtomen försvunnit. Skit.

Naturell och lite seg.

Men det är så jag ser ut. Lite färglös sådär...Haha! Läst ut boken Mellan dig och mig  av Catherine Isaac, en fin bok! Ska påbörja en ny när jag smält den andra en liten stund.

Funderar på hur jag varit genom livet. Pratar mycket med min dotter och går bakåt i tiden. Ser på mina ytterligheter genom livet, snabba skiften och min oförmåga att hålla i nånting. Tröttnade fort på det mesta, behövde variation och rörelse. Min bror höll reda på tider för konserter och min mor fick hålla i annat. Det var innan påminnelserna i telefonens tid (bästa grejen!).  Det jag gillade kunde jag dock bli superengagerad i. Skrev i timmar, läste men precis som nu var jag tvungen att ändra läge och upp och röra på mig ofta. Då mer än nu. Kan dock känna den där klådan i benen än när jag liksom måste göra nåt. Har alltid varit en känslomänniska, gått från låg till hög. Bokat in massor för att sen avboka då kropp och själ behövt bromsa. Har blivit lite klokare med åren faktiskt och känt efter. 

Är dock tämligen strukturerad, och får saker gjorda . Ibland lite för fort, och ibland släpper jag Något för en ny uppgift som någon önskar. Jobbet som sjuksköterska, huvudhandledare och operationsplanerare blir aldrig monotont, och alla extra uppgifter genom åren har varit min räddning för att inte bli uttråkad. Jag har själv sökt utmaningarna men också haft en chef som sett behovet och suget. Och antagligen förmågan. 

Dragen och arvet finns ju där, även om vissa saker är mer eller mindre uttalade hos oss båda. Intressant att börja dra i trådar, för att bättre förstå sig själv.

Men också för att inse att alla människotyper är bra på olika sätt. Att världen skulle bli ohyggligt tråkig och underutvecklad om alla hade samma egenskaper:-)

❤️

Kram Johanna