Ge oss det bästa.

(null)

Sådär vill jag tänka betydligt mer.
Vara mer bejakande och inte förminska mig själv. Tänka lite mer "varför inte" än "varför" eftersom livet kan bli en smula tokroligare då. 
Har en tendens att göra det, att inte riktigt tro mig klara av vissa saker eller rycka på axlarna och liksom säga att det var tur när det gick bra. 
Ska jobba med det, för jag blir själv ledsen och upprörd när jag hör andra flickor och kvinnor säga så om sig själva. 
Som ett nedrigt arv att inte ta för mycket plats, att vara för ödmjuk för sitt eget bästa. Så ofantligt dumt, förnedrande. Gammalmodigt. Bort det! 
Vi bör lyfta varann, vi kvinnor och medsystrar, och tänka gott om de som vågar och går först.  Vi bör vara mindre dömande, mer toleranta och kärleksfulla mot varann. Ofta upplever jag att vi kvinnor gärna trycker till varann istället för att öppna våra sinnen och hjärtan. 

Vi bör istället släppa in, ta till oss och bejaka.
Vara varandras och våra egna supportrar, för vår skull och för våra döttrars och barnbarns skull. För att ge oss och dem det bästa: tron på att vi kan, på att vi är värda att åtminstone försöka det vi vill pröva. Alltid. 
Det har jag aldrig provat så det klarar jag säkert! Voilà!

(null)

Faktiskt helt slut efter träningspasset idag...! Körde nästan fullt konditionsmässigt efter att ha börjat trappa upp efter sjukan men JISSES vad tungt och tufft det är!! Styrkan kändes ändå ok, men trappmaskinen och cyklingen var hädisk!! Men fasen, I did it! Snart är jag på banan igen. Rosslar fortfarande och tänker varje dag att snart borde väl snoret ta slut??
Hav tålamod. Jag vet.

Imorgon är en annan dag!

❤️
Kramar Joey

Kommentera här: