Det finns ett aber.

(null)

Utökat igen, till trettio minuters intervall på cykel. Det känns fortsatt bra, kroppen vill och kan även om jag idag var tröttare än på länge. Lite som efter studentveckan känns det idag. 
Men ändå, så himla skönt att kroppen svarar an på ett positivt sätt. Att den gillar att jobba, utöka, träna. Den vill tillbaka. 
Känns ok att på tre månader kommit hit ändå, efter att jag började med långtidsantibiotika och kunde börja träna utan feber-bakslag. 
Varje steg i denna riktning är bra steg, tänker jag. För varje steg blir jag lite starkare. 

(null)

Jag kör på plan mark, men hela tiden med lägsta puls på 110/min, högsta runt 130. 
Borde vara till nytta trots att backar så klart ger mer muskel-, lung-, och hjärtträning. 
Jag kommer dit. Jag försöker skynda långsamt. Det är en lärdom efter detta år. 
Att vila i mellanrum och bygga upp lite i taget.

(null)

Sista frullen  på balkongen för denna semester. En fantastiskt skön dag, med småmoln och lagom temperatur. 
Jag är så nöjd med min semester, och tänker att det blir bra att jobba igen.

Det finns ett aber, och det är att jag måste tänka på att komma i säng för att orka upp. Det är ju ganska trist liksom.
Det bästa med att ha semester är just det.
Att kunna vakna av mig själv. Ligga kvar en stund, innan dusch och frulle. Ta en andrakaffe. Göra lite vad som faller mig in för dagen.

Som idag.
Balkong och bok. Kanske ska jag skriva lite.
Middag ikväll hos äldsta bonusdottern.
Fram tills dess slö- och slappliv.

En go söndag till er!

Joey ❤️

Kommentera här: