Nåt visst.
En promenad i härlig höstluft.
Lite högre, lite lättare.
Nya torget vid oss står klart. Så fint.
På kvällen, i mörkret lyser det som stjärnor över stenbeläggningen. Också fantastiskt fint.
Utanför mammas och pappas hus blommar det fortfarande vackert.
I blomsteraffären är färgerna fantastiska.
Vid Domkyrkocentrum är det höstlikt men fortsatt otroligt vackert.
Som en oas mitt i centrum.
Älskar färgen på Domkyrkan!
Hamnar så lätt i nostalgi och någon slags vemod. En promenad till mina gamla hoods, där jag bodde nästan lika länge som i föräldrahemmet.
Det är inte det vackraste området i stan kanske men väldigt rofyllt, med vackra gårdar. Alltid människor som rör sig.
Det är nåt visst med det, enligt min känsla.
Liksom mitt hemma, precis som det är när jag åker ut dit jag lekte som barn.
Dit där jag badade, cyklade, gick.
Blev tonåring.
Resan.
Ju äldre jag blir desto tydligare ter sig livet som en resa. Med delmål, upplevelser och erfarenheter som formar fortsatta destinationer.
Såg kanske sötaste planteringen på promenaden idag:-)!
I vår trädgård är det också höst.
Trädgården förbereder sig för vila.
Läkning, och ro för att sen ta fart igen.
Nu längtar jag efter mannen som haft grabb (gubb?)-helg på landet.
Han kommer snart hem, trött och nöjd skulle jag tro. Det är bra med tankad energi från de som är nära i livet.
Kramar ❤️