Johanna Roth

Är orolig och hostar igen.

Försöker läsa men tankarna snurrar i sena timman. 

Tänker tillbaka på en krånglig vår, en tung vår avseende sega lungor och hemmadagar, trötthet och asociala dagar.

Från misstanke om förändring, till slutligen bra besked.

Till seghosta och fel antibiotika.

Till riktigt seg och inläggning. 

Är själv hemma och grubblar. 

Huset tyst. 

Katten går omkring som om han vet att jag grubblar. Vill mer än nånsin finnas nära. 

På balkongen eller ute får han ligga i knät. Tanka kärlek.

Han har fått extragod mat ikväll.

Känner mig orolig. Ledsen. 

Varför mer hosta igen? Varför svamp?

Varför kan det inte vända nu?

Vill bli frisk. Så frisk jag kan bli.

Pigg, fartfylld, mitt vanliga iller-jag. 

Saknar henne även om hon säkert kan va påfrestande för de runt omkring mig ibland...

Men det är ju liksom i grunden jag.

Som gillar när det går fort, från beslut till handling. Som vill ha vänner hemma, laga middagar, jobba och röja runt med sånt som ska fixas. Bjuda in, gå ut och äta, ta ett glas bubbel och prata om livet. Hitta på saker med min pärla. Mannen i mitt liv. Med energi som drivmedel.

Just nu vet jag inte.

Tappar hoppet lite. 

Känner mig låg och ledsen, och önskar innerligt att jag ska få må så bra jag kan.

Bara det.

❤️