Återhämtningens tankar.

(null)

Varje dag sen hemkomsten från lasarettet promenerar jag. Inte fort, inte långt men jag gör det. För att stärka lungs och kropp, för att hindra mer muskelförfall. För att komma tillbaka. Men går ännu så länge inga kraftpromenader då träning ska undvikas tills CRP (snabbsänka) är normalt.
(null)
Kvällarna är ju helt ljuvliga. Liksom morgnarna. Liksom hela dagarna just nu faktiskt, så länge en kan välja skugga. 
Men just kvällarna. Så lugnt, med fågelkvitter, människor som flanerar, sitter i sina trädgårdar i skuggan. 
Tog en promenad på söder igen. Så lugnt och fint. Med bra musik i öronen som smeker själen. Stod nedanför pulkabackens grönska och tänkte att snart. Snart ska jag börja träna här. Gå upp och ner, sedan öka farten. Ett steg i taget för att öka lungkapaciteten. 
Men än så länge är det stilla promenader. 
Och förhoppning att min borttappade röst ska hitta hem igen.
(null)
Tänker på vännens mamma, som verkligen kämpar. Som de försöker hitta balans för, med mediciner som ska bota det ena utan att slå ut någon annan funktion. Som att gå på rep, balansera varje steg för att behandlingen ska göra mest nytta och minst skada. 
Stjärnor i universum....flöda kärlek och ljus över de som kämpar.  Över de som vakar. Ge hopp, styrka och lindring. Tankar till er❤️
(null)
Avslutade boken Maken igår, på balkongen sent igår kväll. Fortfarande tjugo grader när jag gick in. Så ljuvligt.
Och boken. Den handlar om kvinnan som har stark integritet, rädsla för beroende av någon annan och hennes ständiga kamp med att nöja sig med en annan människa i sitt liv. Rädd att hon då ska missa möjligheten till närhet med andra. Dialogen är fantastisk, och tankarna kloka och reflekterande. Intressant är att hon landar i att ständigt söka oberoende, göra sig oberoende, i sig kan vara lika fängslande som att faktiskt vara beroende av någon. Lika begränsande.
(null)

Börjat på Lena Anderssons Sveas son.
Har ni inte läst Egenmäktigt förfarande eller Utan personligt ansvar av denna författare - se till och gör det. Otroligt välskrivna böcker med intressanta tankar.

Kram Johanna ❤️

Kommentarer:

1 Elisabeth:

skriven

Nu ser du ändå lite piggare ut än på förra inlägget! Det ger hopp, krya på dig! Kram

2 Elisabeth:

skriven

Nu ser du ändå lite piggare ut än på förra inlägget! Det ger hopp, krya på dig! Kram

Svar: Känner mig piggare! Tack💕
Johanna Roth

Kommentera här: