Inte raka spåret.
Det här (bilden ovan) kändes som en outsägligt härlig tröst idag när dagen började som en våt disktrasa med surmjölkslukt. Min struktur och planering föll i bitar som ett pussel, och det var bara att börja om. Försöka göra mer rätt. Tänka om. Och det var motstånd i varje minut första timmarna av jobbet, nåt jag sällan brottas med.
Ingen bra förmiddag således, men dagen tog sig och blev riktigt bra till slut.
Det är ändå skönt med onsdag.
Mitten av veckan, och två dagar kvar av förhoppningsvis bättre plan. Mer flyt.
Rigmor Gustafsson och älskade katten ger mig lite fridens, så mysigt.
Längtar efter dottern nu. Inte van att va ifrån så länge, saknar våra samtal och diskussioner.
Kramarna.
Ger en föraning om känslan långfre fram.
Den blir tuff. Väldigt tuff. Så är livet, en berg- och dalbana av känslor och tankar. En får följa med så gott det går och ibland stiga av för att fundera om det är värt resan.
Som en bör fundera på lite då och då tror jag.
Vill jag detta eller vill jag förändra?
På vilket sätt i så fall?
Vad känner jag, tänker jag?
För att inte stanna av. Stanna upp.
För att istället fortsätta framåt, eller byta riktning.
För att hålla sig levande.
Allt är inte raka spåret.
❤️