Plåster och läkning.

 
Oskar Linnros, Plåster.
Säger mycket om livets hårda skola, om människor som inte alltid är de man trodde, och därför måste rivas bort ifrån sitt liv.
Hur viktigt det är att ha inre styrka, för att orka dra bort.
 
Den säger inte att det också finns ett liv efter att plåstren dragits bort, i texten, men mellan raderna känner i alla fall jag hoppet och jag vet att det finns.
När styrkan inuti växer, kärleken till sig själv då man inser sitt eget värde i denna världen.
Då läker det.
Och lämnar plats åt andra människor.
 
♥
 
 
varje tråd som vi spunnit brister snart
och inga sår, inga sår att slicka kvar
jag kan va ditt plåster, skydda dig ett tag
men vi båda vet att  plåster faller av

vet att du hängde med nån idiot
han va ful, spela  dig som låga kort
(han ringde och var full)
en som bygger upp dig
en  som gör dig svag
det finns plåster som du måste riva av

orosmoln, hänger kvar sen du var ung
jag förstår, har vart i det kvarteret  förr
(har varit runt där förr)
mamma gick på nitar, farsan gick på  stan
det finns plåster som man måste riva av

varsågod, verkar som  det läker bra
men gör det fort, det är inget att dra ut på, dra
du vill  hitta framåt, jag vill sitta kvar
du kan lika gärna ta det i ett drag
(du vill hitta framåt, du vill hitta framåt)
(jag vill bara sitta  kvar)

Jag kan va ditt plåster, skydda dig ett tag
men vi båda vet  att plåster faller av

- Oskar LInnros -
 
Johanna

Kommentera här: