Johanna Roth

När en vaknar tidigt av sig själv så är det ju väldigt härligt. Att vakna utvilad utan någon klocka som plingar. 

Kvart över sju ville min kropp vakna. Låg kvar och läste dn i mobilen innan jag gick upp. Tog en havregrynsgröt med solrosfrön till frukost (tänker magvänligt) och en te innan ett styrkepass och innan morgonfix. 

Hade mor och far på elva-kaffe, för att sedan gå med dem på vägen en bit och sedan utöka promenaden ytterligare. Rätt kläder så är alla väder bra gå-ut-och-gå-väder, utom möjligen asblåst som gör att en inte kan andas.

Suttit och sjungit någon timma. Det är så häftigt när det händer, när rösten först är raspig och otänjd liksom och det känns som stämbanden är som två för gamla gummiband med sprickor i men så plötsligt...så öppnar sig rösten, bröstkorgen och liksom livet inuti. Då kommer tonerna, då är det lätt och skönt och så jäkla kul! 

Längtar efter sammanhang att sjunga i och att skapa i. Att sitta hemma och jamma, träna, öppna upp - det är lika viktigt som styrkepassen och promenaderna. Men att någon gång ibland få musicera ihop med andra - det är fantastiskt.

Om allt hade varit som vanligt hade det varit fest idag! Prideparad och efterhäng i Linnéparken - för rätten att älska vem en vill. Saknar det. Tycker att det är viktigt att visa, att stå upp för det.

Ganska usel bild sett ur det perspektivet men klänningen är vacker. Den hoppade fram mellan galgarna och sa hej häromdagen. Hej du, sköna, långa, ljuvliga skapelse, tänkte jag, betalade och gick. Den känns mycket bra.

Kram ❤️ Johanna