En sån dag.
En tröttmorgon, som kan vara förklarligt efter gårdagen men ändå inte. Dricker aldrig mycket, inte heller igår. Ändå obenägen att stiga ur sängen. Tog på mig träningskläder, åt frukost och tog sen en kraftpromenad på sju kilometer ändå. Skönt, benen gick
av sig själva liksom medan jag ibland stannade till för att fota det fina jag möttes av.
Är trött även efter promenaden.
Sitter nu på balkongen i ljummen septemberdag och njuter. Tanken är att duscha men väntar nog lite. Är låg och trött, gråtmild. En sån dag. Som en får ha, vaggas av. För att det blir bäst så.
Ont i kroppen även om andra akupunkturen i fredags gjorde det bättre. Vågade inte gå till gymmet och köra utan det fick bli promenad och liiiite hantlar hemma. Känner dock att axlar och nacke inte alls gillar det just nu. Försöker lyssna.
Värms av sol och bästa Helen Sjöholms nya platta. Nyskrivet material som hon verkligen sjunger på sitt sätt, med sin känsla. Älskar svenska texter. Och med hennes röst....så välbehövligt idag. Som en omfamning. En mjuk, vaggande omfamning.
Fick vackra blommor igår.
Ljuvliga buketter...som det också värmer, glädjer.
Färger smeker också själen, på sitt sätt.
Som ljungen på balkongen. Gräsmattan utanför köksfönstret. Kuddarna, filtarna och färgerna jag själv bär. Materialet. Det får nog bli klänning idag, i mjukt icke åtsittande material. Jag behöver luft omkring mig.
Ja, en sån dag.
En tillåtande söndag med inga måste alls.
Kramar Joey❤️