Johanna Roth

Var på årliga besiktningen på Lungmottagningen idag. För att göra spirometri, diskutera mående och medicinering, vägas och mätas.

Som ni nog förstått så fungerar det så pass bra sedan i april förra året att jag inte vill ändra på någonting. Den procedur jag gör varje dag med olika inhalationer och tabletter som ska dämpa inflammationen är värd varenda minut, varenda krona då den gjort att jag kan leva mitt liv normalt. Efter att i många år haft minst två-tre antibiotikakurer på grund av infektion eller lunginflammation per år till nu. Ingen kur sedan i början av april 2019, nästan 1.5 år.  

Behövde inte ens bråka om att bibehålla det jag har, inte i coronatider. Inte läge att trappa ner eller pröva att ta bort långtidsantibiotikan som jag tar i lågdos mot just inflammationen. Som ju ger sjuk slem- och rosselbildning. 

Och som nu alltså gett mig livet tillbaka.

Om virushelvetet i världen ebbar ut, kanske till nästa sommar, då kan vi pröva att ta bort den medicinen. För att se om det går.

I alla fall, om ni inte hängt med, så var mötet bra. Jag gick nöjd därifrån. Nöjd att slippa strida. Ofantligt glad över att något faktiskt funkat även för mig!

Firade med ett pass på gymmet. Blev mest styrka idag, då kroppen sa ifrån till andra övningar. Skönt dock, för att sen sätta mig en stund i solstol i trädgården med Frida-Hedvig. Och sen mannen och kompisen Göran, hans hund Frida och så grannarna och deras lilla Cava. Som min unge uttryckte det, "det är så mysigt på sommaren för då märks det verkligen att det bor fler i huset. Som ett kollektiv". 

Så såg vi att det börjar komma upp lite växtlighet över trädäcket, äntligen. Ska liksom bilda ett slags grönt tak men det har varit oerhört klent med det. Men kanske nu...!

Vet någon vad det är? Minns inte vad som planterades och jag kan inte urskilja vad det är. Fina små vita blommor i vilket fall!

Och så mitt i livet, i allt som fortgår så fick vi besked om att ännu ett äldre led i släkten gått vidare och avslutar detta livet.

Etthundratre år gick hon här på jorden. 

En människa som levt så länge har präglat många människor. Gett mycket av sin tid, kunskap och erfarenheter till de som lämnas kvar. Och en stor tomhet. En overklig känsla som det är svårt att få grepp om när någon inte längre finns kvar.

Hoppas hon var nöjd med sitt liv. Att hon kände sig klar. På något sätt. Och att nu får syn och hörsel åter och får träffa de som gick långt före henne. Tankar till de som lämnats kvar❤️

Kramar ❤️ Johanna