Skratt som bubblar.
Så glad att jag åkte upp till Stockholm igen!
Konserten i Grünewaldsalen på Sthlms konserthus var fullt (450 pers) och stämningen var på topp. Gustav Lundgrens band på fyra pers lirade galet bra, och min älskade dotter gjorde två låtar som också var fantastiskt bra.
Det som slår mig varje gång är att hon verkligen ser ut att njuta där hon står, och det är så gott att se!
RP quartet var bandet i andra set, från Paris, som också var otroligt begåvade musiker där spelglädjen lyste.
Flera gånger under kvällen bubblade skrattet upp - bara för att det var så jäkla bra!
Svartvita bilderna har Fridas pappa tagit, med en ganska mycket bättre kamera än min iPhone....!
Så bra kväll, som gav mig balsam för själen och god sömn.
I lördags var vädret vackert, så passade på att fota gatorna vid brorsans lägenhet.
Dessa kvarter är så fina!
Tänker på Per-Anders Fogelströms Sthlm-serie när jag ser de med sneda väggar, uthus och all dess charm.
Tog en bild vid Mose Backe där denna coola väggmålning finns på Lisbeth Salander.
Tänk om det kunde finnas fler såna på fula väggar! Vad glad världen skulle bli.
Efter 6 h är vi hemma igen, efter riktig okul resa. Snömodd och dimma, blask och tråk.
Nu fåtölj och serien Hemma igen.
Kram ❤️ Joey