Som en soluppgång.
Så skönt att landa där med en kär gammal vän. Med en kaffe och macka.
Samtal.
Skratt. Gråt. Värme.
En vän som funnits där genom åren, och som livet inte alltid varit snäll emot.
Ändå.
Ändå finns hon där strålande.
Som en soluppgång där livet åter lett.
Visat kärlek och glitter. Så väldigt värd det!
Skönt att få bekräftelse på att någon förstår när mitt huvud vill springa fortare än kroppen gör. När jag vill passa på de dagar livet ler och kroppen är i skick att gå på.
Att det inte alltid är "att ta det lugnt" som är det rätta. Att jag, utifrån mina förutsättningar, ändå är ganska klok som tänker träning, trevligheter och socialisering. Jobb.
Att det är bra medicin att ändå försöka leva, som jag kan.
Men ja, jag lyssnar på min kropp.
Tokträning verkar just nu obra.
Promenader, yoga och gummiband verkar funka.
Jag varvar jobb, mys och vila. Har faktiskt blivit jättebra på vila - men däremellan när lust och ork finns behöver jag allt annat än vila. Då behöver jag glitter och liv, musik och bus - för att inte skrumpna ihop i själ och hjärta.
Och just ikväll är jag tät som en dammsugarslang med stopp, så inhalationer just nu är bra. Och pep-flöjt (motståndsandning för att frigöra gojs), inhalationer igen och så nässköljning...
Jepp. Hoppas på god natt och bättring.
Är glad i själen.
Det måste ju va bra förutsättning för bättring...?
Kram Joey
❤️