Johanna Roth

Hela våren har vi följt arbetet med nya parkeringshuset utanför vårt.

Sett fram emot gräsmatta igen som lämnar rum åt hussar och mattar med deras vovvar. Mysigt att titta på, och ofantligt skönt att slippa byggbodarna. Parkeringshuset är riktigt estetiskt, skönt att se!

Idag kommer gräsfröna i marken efter att de grävt grus och matjord hela dagen och kvällen igår. Skönt att ha lite att intressera sig för som sjukskriven:-)

Frukost på balkongen. Så skönt innan värmen blir för stark. Fått så vackra blommor av goa kollegor och mor och far. Den ena sorten fick flytta ut pga stark doft (enligt dem som känner) men de verkar trivas här i solen.

Fick ett besked igår kväll som gör så ont. Det gör ont gör min fina väns skull, för den smärta, oro och ångest jag vet att hon känner. Hela året har varit en kamp mellan hopp och förtvivlan där det senaste av hopp var alldeles nyss. Hopp om att allt såg bra ut, att sommaren kunde få bli lugn och skön för alla.

Men livet överraskar hårt. Igen.

Balansen är så skör, som att balansera på en skör tråd. En liten stund i taget.

Älskade vän! Det gör mig så ont! Det känns så tokfel, önskar bara att din kära lilla mamma kan få styrka någonstans ifrån. Har sänt tankar till universum, till stjärnorna. 

Att vi ber om ett bra tag till, om liv, lust och fina dagar. Om gemenskap, kärlek och friska kroppar. Om att ljuset och kärleken ska flöda till det rum där ni är, så att ni omsluts sv det starka och osynliga.

En stund i taget.

Krsm Johanna❤️