Storm före lugn...?

(null)

(null)

(null)
Förstår inte att en kan bli så trött.
Känner mig 20 år äldre på två veckor, och det är ganska okul känsla. 
Åkte igår på sightseeing till Korrö och en liten fika, med mor och far, skönt att ändå göra nåt litet. Se det vackra som just nu är. 
Korrö är verkligen idylliskt, med alla sina små hus, lantbod, fik, vatten....ljuvligt.
(null)

(null)

(null)
Igår kväll satt jag länge i "ute-vardagsrummet" tillsammans med katten. Det var verkligen ett himla liv på mamma mås! Efter en stund förstod jag varför Tusses närvaro var så oroande då tre måsbäbisar dök ner i gräset. Lite spännande men lite osmart av mamma mås? De har varit ganska ihärdiga med skrin i natt också, vaktar för sitt liv så klart. Får se vad lilla hunden Cava säger om spektaklet i kväll.

Är på akutmottagningen igen.
Lovade vännen i Sthlm det om det inte var bättre idag. Vaknade igenkorkad. Segandad. Rosslig och med ljud som om någon håller för dammsugarröret typ. Tokhes, och svampfylld. Matt.
Ja, ungefär så är status.
Och jag är utled. Vill att det i så fall ska vara stormen före lugnet nu, att det nått sin kulmen och nu bara ska bli bättre. 
Jag är van vid ordinarie astmaproblem men det här är nåt annat, det suger musten ur mig och får mig att tappa hoppet. Kanske blir det lättare när mannen kommer hem ikväll. Lite mindre att själv oroa sig över, ha någon att dela oron med. Småprata lite (eller kraxa mer).

Vi får se vad som händer, helt enkelt.

Kommentera här: