Misströstans dag.

(null)
Kvällssol, brus av svag vind.
Fågelkvitter. Näktergal, gök, skogsduvor och små andra som sjunger vackert.
Samma ljud bäddade in mig i sömn till förmiddagen idag.
Bästa medicinen antar jag, vilan. Lugnet. 
Soldis och kossor.
Bok och stol som sambon satt ut för att jag ska finna vila. Kaffe, vatten. 
(null)

Om korna velat hade de kunnat pressa sig mot staketet som inte är det stadigaste. Tur de är lite fega, liksom jag. Bra med ett par bräder emellan.
(null)
Mannen hälsade på de, som traditionen bjuder, då de kom till huset igår kväll.
(null)

Hörni.
Det går så ofantligt långsamt.
Tredje veckan, fjärde sjukskrivningsveckan börjar på måndag.  Fortfarande andfådd, tjock i hals och bihålor trots mycket mediciner - fortsatt i dubbeldos. Fortfarande hes även om en kanske kan ana rösten bakom.

För första gången i mitt 48-åriga liv med astmadiagnos börjar jag tvivla. Misströsta. När svaret på om det inte finns nåt annat i kombination som kan få mig bättre blir att "nja, du har ju en svårbehandlad astma"....varför ju föranleder min fråga förstås.
Så här vill jag inte må!
Jag vill bli så pass bra att andningen inte hindrar mig i vardagen, inte gör mig trött som gelé och som låter mig jobba, promenera, träna, leva med allt vad det innebär. Träffa vänner, ha middagar, umgås, prata...LIV!!!

Det har gått tio år sen sist jag blev inlagd för lunginflammation. Jag minns att jag hämtade mig betydligt fortare då, började jobba och träna igen. Tio år sätter visst också spår.
Men ändå. 48 år. Det är ju ungt! Jag vill ha massa bra år kvar, inte fyllda av såna här seglungor....:-(

Vår lille pälskelse kommer att flytta till äldsta bonusdottern o sambo efter semestern. Det är sorgligt, vill inte ens tänka på känslan när vi lämnar av honom och alla tillbehör. Får ta det då för att inte gråta ihjäl mig nu...
Men ändå, kanske kommer jag efter ett tag och några bra städningar få en upplevd känsla av förbättring. Det vore så skönt, så efterlängtat och så livgivande liksom...ber till stjärnor om förbättring....!

För att leva så här, det är faktiskt motsatsen.
Ja. Jag har en lite misströstans dag idag.

Kram Joey ❤️

Kommentera här: