Levanders och musiken som betyder nåt.
Så himla mysigt ställe vi åkte till igår.
Levanders lanthandel där det var som ett museum över svunnen tid, gamla saker som plåtburkar och pappaskar, resväskor och tidningsklipp. Dessutom gott fika i fantastisk miljö. Jag går igång på sådana ställen, så genuint trevligt verkligen.
Dessutom hade de riktigt goda kanelbullar (kan hålla med min far att det är bästa fikat!).
Dessa reklamutklipp fanns på den fina toaletten med röd vägg och klarröd toasits. Konstaterade att en sån sits skulle jag vilja ha! Blev liksom glad av den.
Av en toasits.
Ja, jag har kvar förmågan att bli glad över små ting vilket nog är tur.
Tänk denna jordkällare! Vilken utmärkt ide det är, världens bästa sval och förmodligen vackraste.
Bröderna i fikalunden, och nedan sitter svägerskorna och myser. Ser ni kopparna? Också så fina!
Det har varit en lugn och fin midsommarhelg, mycket mat har det blivit men också promenader och vila.
Nu är det åter jag och mannen här.
Och herr katt.
Och fåglarna i skogen.
Har sovit i natt, tack gode värld för det!
Hade bara katten i knät en liten stund igår kväll, det var nog bra. Hunden och han hittade någon slags balans till slut när Tusse sagt ifrån på skarpen:-)
Vaknade med kraftigt halsont och hur slemmig som helst men jag är inte blå - det är bra!
Sista tre plattorna som betytt mycket.
Louise Hoffsten och hennes vis-tolkningar och självklart en av mina husgudar (jag har tre: Helen, Rigmor Gustavsson och Bo Sundström) Helen Sjöholm.
Dessa har inspirerat mig mycket, med sina tolkningar, sitt sätt att sjunga och på det sätt de förmedlar känslor. Många av visorna tolkades av oss i först Aprilväder och sedan Väderlek, där vi gjorde om till lite jazzfolkpop typ. Saknar det.
Bo Kaspers kom ut med denna platta 1993, och jag blev såld direkt. Så jäkla gott gung, riktigt bra texter om vardagliga ting som ju livet oftast är och med sin säregna och fantastiska röst har Bo Sundström sen dess fått mig på bra humör. Tack för
det!
Söndag.
Och ny bok påbörjad igår, efter Den röda adressboken. Det var en väldigt fin bok, om en gammal kvinna och kontakten med yngre generationen och hennes vilja att berätta om sin historia bakåt i tiden och hur viktigt det kan vara. Att få ta del av historien.
Att skapa band. Rekommenderas varmt.
Nu: Vi ses i Disneyland av Erica Scott, som jag kommit halvvägs i. Tvåbarnsmamma som drabbas av äggstockscancer, hennes resa med diagnosen och ett inte så kul äktenskap, hennes tankar och reflektioner. So far so good. Den känns.
Lite soldis här.
Och lugnt. Så lugnt.
Kramar Johanna ❤️