Irländsk musik, midsommar och tid.
Midsommar.
Inga sju blomster men väl en margurite och en liten midsommarstång.
Svägerska och svåger kommer på knytkalas.
Färskpotatisen skrubbad och ligger med salt o dill i grytan, sillen inhandlad och efterrätten ligger till sig. Limemarinerade jordgubbar i mascarponekräm med crunch ska det bli.
Var ute och gick igår kväll, för mig en ny fin runda genom traktens jaktmarker. Här är allt annat än flackt, det är som en mysig trollskog av John Bauer ackompanjerad av Peer Gynt’s morgonstämning.
Vi är nöjda här.
Alla sover gott. Slås varje dag av tystnadens välgörande förmåga. Att vakna till ett ljud av ingenting, det är liksom magiskt.
När en öppnar ut mot ängarna hörs vind och alla dessa små fåglar som sprider sina sånger till världen. Små fågelungar piper i en holk och mamma fågel har fullt sjå att hämta mat. Ut och in flyger hon till sina små.
Lite kuriosa om bygden fick det bli igår. Om utvecklingen av samhället, om brandkåren och möbelfabrikerna, om konsthallens och musikens betydelse.
Och musiken ja. Pogues. Waterboys. Levellers. Dubliners. Många irländska band lyssnade jag på kring 1990-1996.
Brorsan hade startat ett irländskt folkrockband Padraic Pearse och den som spelade dragspel till en början skulle lägga av. Och jag ville så gärna vara med så kravet för det var att jag skulle lära mig spela dragspel så fick jag va med som kör- och dragspelsmedlem.
Så det var ju bara att köpa ett dragspel, med mamma som stöd (hon kan det där med dragspel o fiol). Ett svart med knappar fick det bli då jag hellre ville lära mig det än piano som jag liksom redan kunde. Så knäpp! Men efter tre månaders repetitioner
gjorde jag min första spelning på väckelsångsloppet uppå ett lastbilsflak.
Mångs spelningar blev det, på pubar som Ölkällaren och Molly Malones i Kalmar, på stadscen och på fester. Fantastiskt roliga år med roliga människor och härlig musik!
Fick en tid hos öron, näsa, hals-läkare igår efter att min lungläkare konsulterat dem. Blev en snabb tur och retur till Växjö således. Blev tittad på med kamera genom näsan. Är väldigt röd, svullen och slemmig från näsa till stämbanden. Struplocket ok.
Men det är en elak virus och således inget en kan göra nåt åt mer än paracetamol som smärtlindring. Vila. Och ge det tid....får höra sv mig om det inte vänder på några dagar eftersom det kan bli bakteriellt...
Ja. Den ja. Tiden.
Så segt.
Men ändå.
Jag mår överlag lite bättre.
Min kropp kan gå, jag låter inte jättefin i lungsen men jag andas.
Och jag får vila, återhämta mig.
Jag börjar ändå bli ganska bra på det.
Kramar och fin midsommar till er❤️
Johanna