En tämligen stor uppgift.

(null)
Promenad i går i Kråketorp och Slagdala, i otroligt vackra omgivningar. Drygt 3 km i lite snabbare tempo, så jag kände det i vaderna senare på kvällen (sååå otränad!). 
Vacker runda. Fåglarna tycks tävla om vem som sjunger vackrast, och högst. Angenäm tävling för lyssnaren.
(null)

(null)
Kände mig skum igår kväll, lite frusen och varm om vartannat men har sovit gott och länge. Känner mig hyfsad idag, som vanligt trött med ännu lite bättre röst med mer normal rosselhosta. Halsen dödar mig dock. Denna jävla hals, rent ut sagt. Hoppas få odlingssvar idag, och besked om det ska göras nåt avseende halsen....
Får jag svaret att "det kan ta tid...." skriker jag nog. Som en väldigt ouppfostrad och frustrerad patient. Och mänsklig.
(null)
Tusse går sina rundor här på landet. Följer gärna med till toa där jag sitter med öppen dörr på morgonen, sen vill han ha lite käk. Motionsrundan består i att klättra upp i träden, någon meter och sen hoppa ner, kuta som en jagad hundra meter innan han sen finner ro i uterummet igen. Gärna i knät. Livet på en pinne enligt Tusse Dahlberg Lukas.
(null)

(null)

Det är en mysig lunk här. Och lyxigt att ha ett riktigt kök (Ikea är bra!) som inte utgör hinder för vad en kan laga. Ljuvligt bra.
(null)
Och musiken.
Året var 1990, då Marie Fredrikssons Efter stormen och Ulf Lundells Evangeline blev mitt livselixir, som gav mig mod och kraft att göra något åt min livssituation.
Hösten -89 till maj -90 gick jag en bibelskola (jag har väl berättat den resan...?) i Smålands Jerusalem, uppe i Aneby. Det blev slutet på min religiösa bana då det var väldigt regelstyrt och fanatiskt på så många sätt. Det fick mig att omvärdera och verkligen otrivas med livet och sättet jag levde på. Jag kände mig inlåst, fången.

I denna process sökte jag mig tillbaka till musik som kunde grunda mig i livet, och det blev mycket musik i min gula Opel kadett. Under en praktikperiod rymde jag fältet mitt i natten och Låt mig andas av Marie blev signalen. Gå därifrån. Den gav mig mitt kaxiga jag och beslutsamheten tillbaka.
Väl hemma så började jag lyssna på Lundells Evangeline och framförallt Gå upp på klippan, som fick mig att tänka till om att det finns nåt annat utanför murarna. Som gav tröst och mod att leta upp alla pusselbitarna av mitt utspridda jag.
(null)

Musik är ibland livsnödvändigt, tänker jag.
För att börja reflektera, börja tänka och omvärdera, få mod, kraft, ilska eller glädje som kan vara startskottet. 
Startskottet för förändring.

En tämligen stor uppgift.

Kram ❤️ Joey

Kommentera här: