Inga genvägar.
Promenad i vackert väder, med Det filosofiska rummet i öronen. Om den grymma likgiltigheten. Om förmågan att se men inte handla, att inte handla för att en inte orkar ta in det hemska, det jobbiga. Eller förmågan att stoppa huvudet i sanden, vägra se.
Och reflektioner om vad det är för psykologiska mekanismer som styr.
Intressant!
En helg med många timmars sömn, så skönt.
Goda vänner, promenader, snö och läsning...
Välbehövligt och som lite balsam i själen.
Ibland tar olika tankar mycket energi, ork.
Det virvlar runt och skapar liksom en sanning som är ens egen, skapad från ens eget huvud.
Med bakgrund, vetskap om hur det förhåller sig så nyanseras bilden. Blir lättare att se.
Blir mer gråskalor, inte så svartvitt.
Om tiden kunde vridas tillbaka...
Om inte om fanns.
Det går inte backa och göra om. Hur gärna en skulle vilja.
Det ryggsäcken är full av är det vi bär med oss och får lära oss hantera. Trots smärta, ångest, oro som det innebär så behöver det lyftas ut.
En sak i taget, ut i ljuset för att bearbetas.
Det som finns där går inte att stänga inne hur länge som helst, för någon gång poppar det upp. När en minst anar det.
Saker kommer ifatt, och måste få komma upp till ytan. Göra ont, synas i sömmarna.
Det finns nog ingen genväg, det är nog så att en måste genomleva det.
Kram i kvällen
❤️
skriven
Vackert foto och en text som greppar tag i mig. Där jag känner igen tankarna från mitt eget liv. Orden suger tag i mig och jag vänder tankarna inåt.
Kram Bosse