Hoppet är det sista...
Är lättad och glad efter beskedet att inget konstigt visade sig på röntgen!
Jag får helt enkelt fortsätta låta som en oavkalkad kaffebryggare - det är i alla fall inget farligt:-)!
Tids nog kan jag nog skära ner till normaldos med inhalationerna också. Kunde platsa i Rysslands curlinglag som dopad kanske, jag med mitt fantastiska sinne för sikte och precision. Eller inte.
Dagen har varit en problemlösardag, med inte jättenöjda patienter som får vänta allt för länge för att det ska tyckas rimligt, medan en del tackar nej då de inte alls ser behovet av att opereras sååå fort. Livet är ju sällan rättvist, och så är det nog
i de flesta fall. Att inse att en inte kan vara alla till lags är nödvändigt, men att önska att det skulle vara rimligt att vara det - ja, det är ju liksom rimligt.
Likt Harry Potter skulle jag önska att staven kunde svingas, så vårdplatser skulle öppna upp och sjuksköterskor och tillsvidareanställda läkare skulle strömma till så att patienterna fick välja när.
Det känns lite som en drömvärld, men hoppet är det sista som...ja, ni vet.
Ny regering kanske gör det mer möjligt.
Eller kanske inte.
Ett är säkert. Det har inte precis blivit bättre de sista åren.
Hej hopp och kram!
Johanna ❤️