Göra nya fotspår.

(null)

Såg ett bra program igår om Dilsa och Dilbah (ni vet låten I’m sorry som hon skrev och sjöng  för länge sen...?) och deras uppväxt och relation till varann och till sin far och övriga familjemedlemmar.

Dilsa blev dagligen slagen av sin far, och blev bortförlovad som ung och hyste hat mot honom. Så småningom kunde hon förlåta, och liksom förlika sig med att hans handlade var utifrån hans kultur och det sätt han såg var bäst. Då.

Att kunna se det för vad det var och kunna gå vidare, det är starkt. Att inte låta det färga hela livet fastän det skapat sår.
Att på något sätt kunna bestämma sig för att det inte går att förändra, eller göra nåt åt och därmed inte tillåta att det ska påverka livet.
Det är inte lätt. Att släppa ryggsäcken från förr och bara gå. I nya fotspår, eller rättare sagt göra nya. Egna. Men det går nog, trots allt.

(null)
Från dagens jobb, iförd arbetskläder när jag skrev in patienter inför planerad operation.
Ha en go kväll❤️

/Johanna 

Kommentera här: