Som fantastisk magi.
Herr katt intar mitt knä.
Genom att trampa ett hundratal gånger på, som det verkar, samma ställe.
Som en slags ritual. Tvångstanke.
Han trampar, lägger sig och burrar som om han äger mig. Nöjd, tillfreds slickar han sin päls fri från gårdagens tilldelning av min makrill. Katten är helt klart bättre utan makrilldoftspår.
Det är så här han vill ha det.
Någon hemma hela dagen som han kan få värme hos, kli och småprat.
Min lille ludne kamrat.
Mindre rosslig idag, mest tung som om någon sitter på bröstet. Trött. Och lite håglös.
Inte så ledsen idag, jag vet ju att det är som det är och tjänar dåligt till att gnälla.
Ska till lungmottagningen om en stund.
Men ja, ibland önskar jag.
Tänk någon dag då och då med helt besvärsfria lungor, som inte rosslar vid minsta skratt, som inte måste uppmuntras att fungera med flera olika mediciner.
Som andas normalt utan väsen.
Som bara ventilerar, sekund för sekund.
Det måste vara härligt, tänker jag.
Att få ha såna lungor.
Och jag tänker också att du som har det medvetet borde njuta av det.
Att det bara funkar.
Som en gör vid ett träningspass eller promenad, när kroppen liksom bara utför.
Det är inte självklart utan mer som fantastisk magi.
❤️
Kramar