Tack Irland, dags för hemfärd.
Gårdagen tillbringade vi på fängelset där Padraic Pearse och hans ledare för rebellerna satt och dödades 1916. En inblick i ett tämligen hårt, kallt och vidrigt liv där barn, kvinnor och män blandades för enkla förseelser som stöld av frukt från grannens trädgård till mördare.
Vi var förbi postkontoret där Pearse höll sitt frigör-Irland-tal.
På eftermiddagen gick mannen och jag till ett fantastiskt café (en Seine) med live jazzmusik och gott kaffe.
Vi bevittnade en spektakulär och oooootroligt högljudd konsert med Flogging Molly, ett keltisk punkfolkmusikband. En upplevelse när öronpluggarna var på plats, med högst energiska bandmedlemmar....ja, jisses vilken grej. Tacka vet jag äkta irländskt sväng på pubarna som vi varit på!
Vi har haft en otroligt bra resa.
Irland var som jag tänkte mig, så grönt och så mysigt, vackert och härligt som jag tänkte.
Dags för hemfärd och arbete efter goda dagar.
puss!
joey ❤️