Når inte ända fram.

 
 
Ny vacker höstbukett från mor & far igår. 
Älskar färgen, den ger energi tycker jag, vilket i mitt fall behövs denna mörka årstid.
 
Dagen har varit energikrävande, så att komma hem till vackra blommor var bra....
Ibland når en inte ända fram.
Oavsett hur god vilja en har tycks det ibland nästan omöjligt. Kanske kunde jag inte helt sätta mig in i det, ha ett annat perspektiv, någon annans känsla framför mig. Kanske blev uttrycket inte som jag hade hoppats. 
Kanske var jag inte tillräckligt tydlig, och nådde därför inte. 
Jag vet bara att det inte gick fram, att mötet aldrig blev.
Jag kunde säkert gjort annorlunda, lagt upp det bättre, eller...så hade det inte hjälpt ändå. 
Ibland går det nog faktiskt inte, och det är det allra svåraste tänker jag. 
Även om samtal kan vara obekväma och svåra så känns det ändå på nåt sätt ok om det på nåt sätt landar i någon slags förståelse. 
 
Jag insuper blomman i sinnet.
Tavlorna av Fiona Morley.
Träningspasset jag just kört.
 
Kanske blir det ändå något som landar ändå. En annan dag. 
 
Joey 
 

Kommentarer:

1 Elisabeth:

skriven

Känner igen det där! Som du säger, om en tid kanske det når fram! Keep up the good work😍

Svar: Ja, det kan ju vara så. Ett litet frö som börjar gro då smångom. Kram🌸
Johanna

Kommentera här: