Hyfsat känslosam.
En hel hög med böcker är som flera olika världar att kliva in i.
Där allt annat blir mindre viktigt för en stund, och där jag kan tillåta mig paus i någon annans liv. Fiktivt eller i en riktig historia.
Yeonmi Park har jag velat läsa sen jag sett henne i media, om hennes liv i Nordkorea och sedan flykten därifrån. Precis börjat dyka in i denna.
Jag har ibland lite för lätt att hoppa in i filmer och böcker, identifierar mig så mycket att jag blir som den stämning som beskrivs.
Call the midwife, netflix-serien jag fastnat i - och älskar, är typiskt så.
Precis suttit och gråtit över ett avsnitt.
Gråtit så tårarna rinner, och känslorna liksom väcker annat som finns där någonstans.
Jag tror egentligen att det är nåt bra.
Att ha lätt att känna olika saker, men det är också jobbigt så känslan inte bara kan försvinna som genom ett litet trollslag.
Men, det är så jag funkar.
Alltid gjort.
Storgrät till Lilla huset på prärien som liten, och var ibland otröstlig efteråt.
Jag är således hyfsat känslosam.
Nu Ebbots ark som fyller mig med lite feel good. Det är bra!
Imorgon arbete efter en helg med mycket sömn, promenader och mysig em med mor & far. Hoppas på kreativa lösningar som ska göra jobblivet hanterbart från nu och framåt.
Kram ❤️
skriven
Lycka till med jobbveckan😍