Låta tankarna vandra.

 
Gått en långpromenad på nästan 1.5 h i det fantastiskt sköna vädret, helt vindstilla och fåglarna sjunger som smått tokiga och förgyller rundan. 
Liksom samtalet med min kära mor, och sedan min dotter som sällskapar mig på rundan fast 45 mil ifrån. 
Ibland är tekniken ljuvlig, när barnen flyttat och längtan är stor. Att liksom ändå kunna följa med på deras resa, en liten stund i deras vardag, blir så mycket lättare när tekniken finns. 
Små sköna vardagligheter som avhandlas och även samhällsfunderingar, omvärldsanalyser av mindre eller större mått. 
 
Som idag, samtalet om att tekniken skapat stressade människor i vårt samhälle.
Som nästan aldrig är fria från uppkoppling, tillgänglighet. Av ovana/vana, kanske tristess så åker telefonen upp vid minsta väntan. I busskuren. Utanför fiket. På stan medan vännen är på väg. 
Jag hade en go stund i fredags när jag slutade tidigt, och satte mig med en kopp the och Tusse i knät.
Och bara var. I närmre en halvtimme. Telefonen på stör ej-läge, tystnad och bara vila. Låta tankarna flyga fritt. Har börjat att medvetet  låta bli att svara på mess och mail omedelbart, utan gör det när jag känner att nu VILL jag det. Inte för att jag kan. Det är ju oftast ingen brådska, för då ringer förhoppningsvis personen istället...och inte ens då brukar det vara någon paniksituation. Jag har själv funderat över användandet, att det liksom blir ett tvång istället för nåt en vill. Den styr oss mer än vi vill tro. tekniken. Telefonen. Påkallandet av uppmärksamhet.
 
Praktiserat att bara vara på mina förtjusande sovmorgnar i helgen istället för att rusa upp. Låtit mig ligga kvar, låta tankarna vandra utan stress med att gå till träningslokalen omedelbart. Har i och för sig inte tränat på grund av lite halsont så därav den underbara promenaden idag istället. Men i vanliga fall hade jag klivit upp, omedelbart, tagit på mig träningskläder och dragit i mig en kaffe och gått. 
 
Samtal häromdagen har fått mig att vakna till också. Saker som jag tänkt, men inte egentligen gjort något åt blev aktuella och pockade på uppmärksamhet att omvärderas. Funderas över.
Omvärdering och reflektion är rätt bra ibland. Omtag på vissa saker. 
 
Historiens vingslag slog emot mig på min promenad. 
Förbi parken. En era som inte längre finns, där jag sett många operetter, teatrar, varit på 9 skolavslutningar...
Lite sorgligt, och kan tyckas, ganska onödigt dödande av historien.
Den här staden är rätt bra på det, och har varit det genom tiderna. Att döda historien istället för att bevara.
Det är onekligen ledsamt, för det nya får plats ändå.
 
Kram och fin söndag till dig!
Joey♥

Kommentera här: