Johanna Roth

 

Snart 30 år sen jag själv tog studenten, fastän det faktiskt känns som tämligen nära i tiden.

De flesta vitklädda, tjejerna i klänning och killarna i kostymer. Trettio grader varmt, solen gassade medan vi sjöng oss hesa på trappavsatsen med mössorna på huvudet eller i handen. Glada medan släkten väntade nedanför. Med blommor och glada leenden, presenter med stora fotoplakat. Grattisrop och fest.

 

Det mesta är sig likt, med traditionen, kläderna, festen, plakaten...förutom att vi som då sprang ut fick jobb direkt. Inte jättemånga pluggade vidare direkt, utan de flesta började jobba någon vecka efter studenten.

Om någon vill just det 2017 är möjligheterna inte jättestora utan just utbildning.

 

Jag tror att valfriheten skulle vara bra att få tillbaka. Det där med ungdomslag var inte så dumt, då den skoltrötte kunde välja att jobba och få yrkeserfarenhet på 1 år.

vi är ju olika.

Somliga vet vad de vill och går all in från början, men många behöver fundera, pröva sig fram innan de bestämmer sig. Somliga behöver jobba flera år innan plugglusten kommer över dem, och då gäller det att en kan få det där jobbet.

 

Det känns som att det på ett sätt är tuffare nu. Att livet kräver mer plugg, och därmed fler ekonomiskt beroende unga - beroende av vuxensupport och kvarvarande boende hos föräldrarna. Å andra sidan behöver en liksom inte bli vuxen lika tidigt eftersom en som ung har   alla möjligheter att plugga, att resa och hitta andra vägar ett tag. 

Bättre eller sämre....nja, men kanske annorlunda. Fler gör annorlunda, väljer att utforska världen och livet innan någon slags karriär tar fart.

 

Olika är bra.

Att alternativen får vara olika.

Det skulle behövas mer sånt, så att alla får möjlighet att följa just sin väg.

 

Vi fick fira två studenter igår, på olika håll, och känna glädjen över avslut och ny början, över flytt-pirr och nystart. Spännande liv onekligen då världen ligger öppen. Önskar dessa unga vuxna värme och spänning, liv och lust på vägen!

 

Kram ❤️