En oskön typ.
Det känns i kropp och knopp att en inte ställt klockan på 3 1/2 veckor och låtit kroppen själv bestämma när den är trött och när den vill vakna. Den har inte velat gå och lägga sig vid tio, och definitivt inte velat vakna vid 05:45...
Men det är jobbdags igen efter sköna, lediga veckor.
Och det är förvisso riktigt kul att jobba igen, att träffa kollegor och att få saker gjorda som hjälper människor. Men väckarklockan är en rätt oskön typ. En mår så mycket och blir så mycket trevligare av sömn tills en är färdig för uppvaknande. Min inre klocka hade bestämt läggning ca 24, och väckning ca 9 om den fick tycka till, men det får gå detta också.
Blev bjudna på gott käk och dessert, kaffe och rödtjut hos mamma och pappa ikväll, där även brodern var för några dagar. Så mysigt med lite sång och musik, umgänge, skratt medan min kära sambo arbetade med att få igång 3 nya iPhones till övriga rötter. Tacksam för mina fina päron, för brorsan och goa barn som omger mig!
Dags för Törnrosasömn.
Kul att se om en kan lyckas vakna utan lakansränder i fejset och blodhundspåsar under ögonen i morgon:-)
Natti och kram!
❤️