Blodhund. Och Timbuktu.
Efter Monuments men har jag sovit dåligt.
Den berörde mig starkt. Alla dessa konstskatter som liksom dög mer än väl medan människorna som ägt dem slängdes bort, dödades och förnedrades.
Ondskan blev med filmen om möjligt ännu mer påtaglig, kall och uträknande.
Sovit oroligt, drömt konstigt och vaknade som en blodhundsliknande varelse. Skulle behövt stryka min högra kind som var helt veckad efter skrynkliga lakan....Något att ta patent på? Skrynkelstrykare...?
Det har inte släppt på hela dagen, den där tröttheten, även om skrynklan försvann allt eftersom dagen gick.
Skönt med hemma-kväll....vila!!
Varma mackor och pratstund med lillbonus, och nu Planet Earth på TV, Tusse i knät och raggsockor på fötterna för en stund - det ger kärlek åt trött människa.
Förresten så har jag inte recenserat mina senast lästa böcker: Jul i det lilla bageriet och Liane Moriarty’s senaste. Kanske för att jag inte fastnade så mycket för dessa två, trots att jag gillat föregångarna.
Återkommer med tyckande om nuvarande bok En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakite. Hittills en intressant berättelse om en ung pojke som blir retad för sin hudfärg och hans väg till självförtroende och självkänsla.
God afton!
/Joey ❤️