Om en får önska.
Hittade fina champagneglas idag, 4 st för 140:- ett riktigt fynd tycker jag!
Kunde handlat fina likörglas, vinglas och en kitschig spegel också utan att riktigt veta var jag skulle placera dem. Så de fick stanna kvar i butiken.
När jag tar mitt sista andetag vill jag att de som varit på begravningen skålar i ett glas skumpa. Som en nick och tack mot skyn, eller vinden, solen, stjärnorna.
Som en påminnelse om mig, och för att fira världens godaste dryck.
Vi pratade begravning idag, ungen och jag.
Att svart klädsel verkligen gör det ännu mer vidrigt, trots att jag älskar svart vanligtvis.
Svart på begravning känns bara tungt, definitivt. Vilket det på sätt och vis är.
Rent fysiskt.
Jag tror ju dock att den som dör finns kvar, om än i annan form. Inte så påtaglig, och ingen jag kan krama om eller prata med. Men ändå.
När jag dör vill jag att eftervärlden äter goda snittar och dricker skumpa. Lyssnar på Rigmor Gustafsson, Helen Sjöholm, Ella Fitzgerald, Freddie Wadling, E-type, Aretha Franklin och Noice i en skön blandning.
I ljusa kläder.
Om det hade varit solsken hade det varit pricken över i.
Sol, skumpa och musik.
Ja, om en får önska då när det är så dags alltså:-)
Kram och god kväll!
❤️