Dags nu...?

 
Det är lätt hysteriskt på jobbet, med otroligt högt tryck på avdelningarna, på operation, på personalen. 
Många patienter ska liksom samsas om obefintligt utrymme. 
Som säkert känner av det där trycket.
Att ekvationen inte går ihop.
Som känner oro för om de kommer att få hjälp.
 
Avdelningar stänger igen, slås ihop för att ha tillräckligt med sjuksköterskor som ska vårda de som kommer in för akut sjukvård.
Och jag tror att de flesta faktiskt får god hjälp, trots väntan.
Viljan att göra gott, att bota, lindra och trösta är stor trots strukturen. 
Trots att själva skelettet tycks falla ihop.
 
Barnmorskor ska demonstrera, skrivelser skrivs, media lyfter frågan om och om igen, fackförbundet gör det de kan....
Ingen kan undgå utvecklingen, den som faktiskt är en väldigt olycklig utveckling.
När sjukvård och också polis skakar i grunden.
När det som är vad vi i alla tider sett som en grundläggande trygghet, lika för alla, i vårt land börjar krackelera så tycker i alla fall jag att det är väldigt oroande.
Och jag tänker väldigt ofta att the bottom is nådd, liksom. 
Är den inte det nu?
Ska det vända nu?
Eller vad måste hända först??
 
Hallå politiker!!!
Är det dags att vända skeppet nu?
Det har varit dags länge.
Det skulle skett nyss.
Men bör i alla fall ske nu.
Med krafttag.
 
Tills dess jobbas det oförtrutet på, så gott det går. Med viljan att göra gott, att lindra.
Men fler kommer förmodligen att kliva av, byta bana och leta ny karriärväg.
Ingen orkar hur länge som helst.
Inte ens poliser och sjuksköterskor, som politikerna på nåt sätt tycks tro.
 
❤️
 
 

Kommentera här: