Att säga hej.
Det är ju så, att vi människor tänker, tycker och vill olika saker. Vi har olika värdegrund att luta oss emot, olika plattformar. Olika bakgrund som format oss. Som gör att vi reagerar som vi gör, tänker som vi gör.
För mig är det självklart att varje människa har rätt att finnas, att alla har lika värde.
Jag lärde mig tidigt att hälsa gör en. På alla. Säger tack när en får nåt. Det sitter inrotat.
Och det är nåt jag försökt förmedla vidare, att en alltid kan hälsa. På alla.
Tänker ofta på de som sitter utanför butikerna, timme in och timme ut, dag efter dag. De säger hej. Och jag säger hej. Många människor går, vänder bort huvudet eller tittar stint framåt. Utan att säga detta enda enkla: hej.
Jag ger inte alltid något, men jag gör det ibland. Ibland en peng, ibland en kaffe, en frukt, en fralla. Däremot hälsar jag. Jag ser inte problemet. Varför skulle jag inte hälsa? Se.
Det är varje människa värd.
Att bli sedd.
Oavsett vad vi tycker om tiggeri och dess vara eller inte vara.
Att hälsa kostar inget, och du bestämmer själv om du vill eller inte vill ge.
Men att bara gå förbi någon som säger "hej" har jag svårt att förstå.
Varför inte bjuda på det, vad är det värsta som kan hända?
Och det bästa som kan hända?
Kanske att du bjuder på att personen känner sig sedd. Bara det.
Att bli sedd.
❤