En mindre hel människa.

 
 
Läste ut Fyren mellan haven och grät vid frukostbordet. Vacker och sorglig på samma gång, som livet faktiskt ofta är. 
 
Är låg, livet är rätt mycket uppförsbacke just nu. 
Inte konstigt.
Det får va så. 
Låtsas inte som nåt annat...för varför skulle jag?
Sjungit en stund efter promenad, vackra och starka sånger. 
Det är skönt med skav, känslor och att grotta ner sig i dem. 
Känns som att det behöver va så innan backen planar ut. 
Lyssnar på Adele, hennes vemodigt kraftfulla röst ger både smärta och jävlar anamma. Vilken pipa! Vilken känsla! 
 
Tack för musiken.
Den förstärker, helar och tröstar.
Utan den vore jag en mindre hel människa.
Liksom böckerna. 
Att få svepas med i ett annat liv, andra förutsättningar, andras känslor...det är också en slags läkning i det. 
 
Väntar just nu en god vän.
Det är definitivt bra för själ och hjärta.
 
Kram i solen❤️

Kommentera här: