En tystnad som hörs.
Att sitta stilla en stund i kyrkan tillhör inte vanligheterna för mig. Idag efter jobbet infann sig behovet av tystnad. En sån tystnad som en nästan inte hör någonstans.
En tystnad som hörs, den är otroligt tyst. så rogivande. Så ibland, nödvändigt.
Promenad, lite lunch och en kaffe visade sig också vara - om inte nödvändigt - så välbehövligt.
Katt och Fröken Friman nu.
Filt och vila.
Det är minsann fredag.
Johanna ❤